No comments yet

Jungfruns son förkastas

Marie bebådelsedag är en första föraning om julen. Vi har nu ”vårfrudagstid”, ett begrepp som anknyter till vårdagjämningen som infaller på lördag. Dagen firas till minne av ängeln Gabriels besök hos jungfrun Maria i den lilla staden Nasaret i Galileen. Gabriel berättade att Maria skulle föda en son genom den Högstes kraft, och han ska kallas helig och Guds Son. De hårt prövade områdena kring Nasaret i norr skulle se ett stort ljus.

Men detta barn skulle bli omstritt. Vi har redan tidigare under fastetiden sett hur djävulen attackerade honom på olika sätt. Och redan när han var spädbarn blev han hotad till livet av kung Herodes. Den här söndagen är samtidigt femte söndagen i fastan, som beskriver de judiska ledarnas kamp mot Jesus. De har redan förkastat honom, Medlaren mellan Gud och människor, som för dem är en stötesten medan han för oss kristna har blivit en hörnsten.

Den femte söndagen i fastan inleder den två veckor långa djupfastan, passionstiden. Det är nu som mörkret tätnar alltmer kring Jesu väg mot sitt lidande. Men Jesus flyr inte undan. Tvärtom, han ställer sig öppet i templet och undervisar. Och han tvekar inte att säga sanningen om dem som förkastar honom. Han berättar en liknelse om onda vinodlare, som mördar vingårdsmannens tjänare och slutligen också dödar hans son. Översteprästerna och fariseerna som hörde på honom förstod att det var om dem han talade. Ändå omvände de sig inte.

Nu skulle det besannas som den gamle Simeon hade sagt när han höll den 40 dagar gamla pojken i sina armar (Luk 2:34): Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd. Så skulle också Maria uppleva hur svärdet gick genom hennes själ när hon såg sin son bli skymfligt korsfäst. Det var för att bära en sådan smärta som hon tog emot sin uppgift av ängeln (Luk 1:38): Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.

Så fick Maria bli en del av Guds plan för världens frälsning, liksom också de judiska ledarna gjorde sin del.

O kärlek, som av natt och nöd
och död ej övervanns,
vinn oss, vinn världen med din glöd,
ditt kors, din törnekrans.

(B Jonzon)