Kommentera

För tullindrivare och syndare

Den söndag som vi nu står inför brukar kallas de förlorades söndag. Människosonen kom för att söka upp och frälsa det som var förlorat, säger Jesus. I människors ögon fanns det på Jesu tid två föraktade grupper: tullindrivarna och andra moraliskt fallna, särskilt de prostituerade.

Att Jesus uttryckligen kallade en av dessa tullindrivare till sin lärjunge (Matt 9:9) väckte därför uppmärksamhet. Vad har en sådan att göra i Messias’ sällskap? Och så går han in och äter tillsammans med sådana. Till råga på allt finns där också synderskor. Det är inte att undra på att ögonbryn höjs och folk står i små grupper och viskar. Vad är han för en? Svaret blir: Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka (Matt 9:12).

Så berättar Jesus liknelser som också förvånar (Luk 15). En man som har hundra får, av vilka ett springer bort, får bli ett exempel på hur Gud tänker annorlunda än vi. Han låter inte det enda olyckliga fåret gå under bland törnbuskar och vilddjur utan han söker upp det medan de nittionio starka får klara sig själva.

Den allra starkaste berättelsen är likväl den som handlar om den återfunne sonen, han som slösade bort sitt arv som han bett att få i förskott men som hamnade i verklig misär som svinvaktare. Tänk att en som beter sig så kan hälsas välkommen tillbaka hem av en far som överger sin värdighet och springer honom till mötes när han återvänder i trasor!

De som förtrytsamt ser på från sidan, de som i sina egna ögon var fullkomliga och goda, är de som i själva verket står utanför frälsningen. De rättfärdiga behöver ingen frälsning, säger Jesus. De som misslyckats i sina liv och längtar efter förlåtelse och frälsning får höra att de tas emot med glädje.

På samma sätt, säger Jesus, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig (Luk 15:7). I dag är den dagen när vi får glädja oss över att Jesus kommit för att frälsa oss, syndare.

Jag säger er att större fröjd
det blir i himlens höga höjd
när någon sig omvänder,
än över nittinio som
ej alls behöver vända om
från själviskhetens länder.

(T Lindén, Sionsharpan 225)