Kommentera

Hosianna!

Hosiannasången hör det nya kyrkoåret till och är efterlängtad av många när vi nu ska fira första söndagen i advent. Vad betyder Hosianna?

Vi uppfattar sången närmast som en lovsång, en hyllning till den Kung som kommer saktmodig, ridande på en åsna. Men ordet uttrycker egentligen en bön: Herre fräls! Samtidigt är det en bekännelse till Gud som Frälsare. Hosiannasången ingår i Psalm 118 (vers 25), som var en del av judarnas påskfirning, de så kallade Hallel-psalmerna 113–118. Sannolikt var det just med denna psalm som Jesus avslutade påskmåltiden (”när de sedan hade sjungit lovsången”, Matt 26:30).

”Davids son, som kommer i Herrens namn” är andra kärnord i Hosiannasången. Davids son var den efterlängtade Messias, som skulle frälsa sitt folk. Judarna uppfattade Messias närmast som en politisk frälsare, som skulle frigöra folket från dess underkastelse under romarna. Men han kom inte som en vanlig kung. Han signalerade redan vid sin födelse att han inte skulle bruka jordisk makt. Profeten Sakarja såg att han skulle komma ödmjuk, ridande på en åsna. Det var allt annat än en kunglig ankomst. Han skulle komma för att frälsa världen från dess syndaskuld.

”Han som kommer” var också ett gammaltestamentligt uttryck för längtan efter Frälsaren. Nu får vi sjunga om Honom som har kommit. Vi har facit: vi vet att han har fullbordat allt. Men samtidigt ber vi att han ska komma. Kom till våra hjärtan, ”gör dig en bädd uti vårt bröst”.

I denna mörkande tid behöver vi hans ankomst mer än någonsin. Måtte det bli många som ber att han ska komma till vårt hjärta, befria, rena och förnya.

Ja, kom till mig, o Jesus kär!
Mitt hjärta för dig öppet är.
Kom in med nåd och salighet
och bliv där kvar i evighet.
Hjälp, Jesus, mig till himlens ro,
att jag hos dig får evigt bo.
”Jag kommer snart, o kära själ.”
Ja amen, kom, allt är nu väl.
(G Weissel, J Arrhenius)