Kommentera

Trettondagstiden

Trettondagen är den sista stora högtidsdagen som vi förknippar med julen. Men egentligen pågår julkretsen ännu i flera veckor, ända fram tills förfastan inleds med söndagen septuagesima. Den infaller i år först i mitten av februari, eftersom påsken är sen i år. Därför har vi ovanligt många söndagar i trettondagstiden.

Den första söndagen efter trettondagen har övertagit det gamla temat från trettondagen, nämligen Jesu dop. Steg för steg följer vi sedan Jesus i hans allt mera intensiva verksamhet: hur han helgar hemmet, hur han skapar tro, hur han hjälper i nöd och fara och hur han sår den goda säden i åkern. I en del lutherska kyrkor firas den sista söndagen i trettondagstiden som Kristi förklarings dag, för att betona hur hans verksamhet kulminerar när han visar sig i sitt gudomliga majestät.

När Jesus tog emot dopet av Johannes vid Jordan möttes han av en protest: ”Jag behöver döpas av dig – och du kommer till mig!” Johannes visste mycket väl att det fanns en stor skillnad mellan honom och Jesus. Han själv hörde till syndarnas skara, medan Jesus var helig Gud. Jesus behövde inte omvända sig och bli döpt för sin egen skull. Men han fick svar: ”Låt det nu ske. Det är så vi ska uppfylla all rättfärdighet.”

Jesus skulle i allt gå in under människans villkor. Han skulle gå in under lagen. Han skulle bära alla människors alla synder och göra gott för dem genom sin död på korset. Han skulle bli vår rättfärdighet, som vi får räkna som vår och som ger oss frimodighet inför domen.

Låt oss nu under trettondagstiden följa Jesus med vår blick, lära oss vad hans ankomst till vår värld betyder och vem han är.

O min Jesus, vilken kärlek har du ej bevisat mig,
när du gav ditt liv i döden och för mig lät offra dig,
när du övergav din himmel där du hade allt så gott,
för att fattig och föraktad gå omkring och tjäna blott!

(L Sandell)