Ett helgat hem – låter det som en utopi? Det finns väl inget hem som är heligt. I varje hem finns kiv, gräl, olydnad, vassa ord. I många hem finns missbruk och våld.
Men, fråga dig: Ser våra kristna hem verkligen ut som de hem där man inte har Jesus med? Är det ändå inte så att det finns någon skillnad? Jag tror att det finns. Det finns ett ord som heter förlåtelse. Där Jesus finns, finns också möjligheter till försoning efter att de hårda orden uttalats. Där finns ånger över försummelser och övertramp. Där vet man vart man ska vända sig i nöden. Där vet man vem man söker sig till för att få hjälp med sitt obändiga lynne.
Den andra söndagen efter trettondagen talar om hur Jesus förvandlar vardagsproblem och liv i synd till glädje och frid. Han är med vid ett bröllop där det höll på att gå riktigt illa och ställde allt till rätta genom sin gudomliga kraft. Han kallar på en olycklig människa som levt i egoism och olydnad mot Guds bud och förvandlar hans hem till en plats för kärlek och generositet. En kvinna som misslyckats i sitt liv vittnar för en hel stad om hur Jesus har makt att välsigna.
Så kan Jesus rädda våra söndrade hem och fylla dem med sin kärlek. Får hans Ord ingång hos oss bär det frukt. Det gör inte slut på varje gräl, det botar inte varje sjukdom, det ger oss inte bestående lycka och välgång i det yttre. Men det ger en bestående grund: vi behöver inte vara utlämnade åt vår synd och svaghet utan får tillsammans gå med den till Jesus. Han vill låta våra hem få bli en föraning och ett hopp om det himmelska hem där allt är fullkomligt.
Jesus vill att våra hem ska förmedla den frid som går djupare än yttre glättighet och skenbar välgång, för han kom för att söka upp och frälsa det som var förlorat.
Välsignat varje hem och hus
dit Jesus kommer med sitt ljus,
där han får skapa med sitt ord
åt sig ett rike på vår jord.
(C C L von Pfeil/J A Eklund/J A Hellström)
