”Stor nåd har Herren åt mig gett” – vad avser psalmförfattaren med dessa ord (finlandssvensk psalmbok 294)? Har författaren upplevt något alldeles extra – helande från en sjukdom, en lottovinst, eller?
Diktaren ser längre än så. Han ser att Herren ”i kärlek evig frid berett”, och förtydligar:
Min Frälsare, som mig förlossat,
min Jesus kär, jag prisar dig,
att du mitt ok har sönderkrossat
då du på korset dog för mig,
så att jag frälst från synd och fall
med dig Guds rike ärva skall.
Här är det allra största tacksägelseämnet! Det överskuggar allt lyckorus som kan följa efter mirakulöst helande från sjukdom eller en lottovinst. Och det står kvar trots att helande uteblir eller att armodet lägger sig som en dimma över våra liv.
Visst finns här också med de jordiska aspekterna: ”all omsorg om mitt väl” och ”skyddar här för fall min fot”, även om vi många gånger klagar över jordisk knapphet, sjukdom och kanske olyckor som vi måste dras med, ibland ända till döds. Det hör med till livets hemligheter att vi inte har förklaringar till varför Gud inte genast handlar enligt våra ritningar trots att han lovat höra våra böner. Men Han vet vårt bästa. Bakom allt finns Guds mäktiga skaparkraft. Om Gud tar sin hand ifrån oss skulle vi inte existera ens en timme. Men han har lovat ta hand om oss och bestämmer också när och hur han vill ge oss konkreta besked om det. Och visst kan Gud också göra under rent konkret, när han vill. Därför ska vi alltid ropa till honom om hjälp när vi är i nöd.
Luther påminner oss om orsaken i Lilla katekesen, första trosartikeln: ”Allt detta gör Gud endast därför att han är min gode och barmhärtige Fader i himlen och inte för att jag på något sätt förtjänar det.” Paulus skriver i Romarbrevet (8:28): ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.”
När vi är mitt i mödorna och lidandet ser vi inte alltid Guds nåd och barmhärtighet. Men när vi ser bakåt ska vi se att det är just så här. Gud har tänkt på allt. Han har visat stor nåd. Må vi som den samariska spetälska mannen som Jesus botade tacka Herren för denna nåd, och inte som de nio glömma honom.
Min Gud, jag är dock alltför ringa
att kunna värdigt prisa dig.
Må allt som lever tack dig bringa
och stämma upp sitt lov med mig!
Vart än jag går, vad än mig sker,
jag dina stora under ser.
(J Mentzer, Z Topelius)
