För oss nordbor är midsommartiden nästan magisk. Ett överflöd på ljus, ibland också värme, fyller oss med energi så att vi orkar ta emot en tid när ljuset delas mycket mera sparsamt. Ljuset har dock en motpol, som också syns tydligt i helgens texter. Just i denna härliga tid framstår berättelserna om Johannes Döparens öde i den mörka fängelsehålan som malplacerade. Men de påminner om den krassa verklighet som är mänsklighetens villkor – och som också är den verklighet där vi finns som kristna. Mörkret påminner om risken att gå evigt förlorad och visar hur viktigt det himmelska ljuset är.
Den tredje söndagen efter Trefaldighet talar om förlorade som blivit återfunna. Det finns särskilt ett bibelkapitel som lyfter fram Guds uppsökande och förekommande nåd: Lukasevangeliets femtonde kapitel. Det återger tre av Jesu mest kända liknelser. Det handlar om det bortsprungna fåret som herden ger sig ut att leta efter. Det talar om den borttappade penningen som kvinnan söker efter tills hon hittar det. Men den mest bekanta av alla Jesu liknelser är nog ändå liknelsen om den förlorade sonen, eller egentligen liknelsen om de två sönerna, där en återvände från irrfärder i världens nöjen medan den andra vägrade ta emot sin bror. Den yngre sonen, som hade ansetts förlorad, såg ljuset från fadershemmet och återvände dit, medan den äldre sonen omslöts av sitt hjärtas mörker.
Det stora ljuset lyser här i en stark kontrast mot det mörker som finns i den naturliga människan. Ljuset är Guds stora kärlek, som i Bibelns ord söker och väntar på att den förlorade ska komma till besinning och se hur saligt det är att ha en far som älskar honom trots att han förspillt sitt arv. Mörkret består i att människan i sitt naturliga tillstånd inte vill veta av Guds kärlek. Men just där visar sig Guds kärlek, att han sände sin Son Jesus Kristus för att söka upp och frälsa det förlorade, det som mörkret hade tillskansat sig.
Det är tragiskt att just denna helg så ofta leder bort från Gud i stället för att vi skulle se hans ljus i uppenbarelsen i Kristus. När du förundras över midsommarens ljus, glöm då inte att söka upp det sanna ljuset: Guds ord, som är ljuset på vår stig! Det ljuset övervinner allt mörker.
Ditt ord, o Herre, är den klara lykta
som lyser mig i öknens dunkla snår.
Hur tider än må komma eller flykta,
den strålar lika härligt år från år.
Så hjälp mig höra och i hjärtat gömma
ditt ord, o Jesus, som du givit mig!
Låt det få trösta men ock tukta, döma,
låt det mig lyckligt leda hem till dig!
(K Karlsson)
Bön: Käre Jesus! Tack för ditt tålamod att söka upp borttappade får. Skydda mig mot frestelserna från djävulen, världen och mitt eget kött. Ta hand om mig så att jag inte villas bort från dig och led mig på vägen till himlen med ditt Ords ljus. Amen.
