Vi närmar oss slutet av kyrkoåret, där domsperspektivet blir allt tydligare. Slutet av Jesu eskatologiska tal, som återges i Matt 25, har tre delar som alla har detta perspektiv. Den mellersta delen är en liknelse som handlar om hur vi förvaltar de talenter vi fått tilldelade. Den riktar allvarliga frågor till oss envar: Har jag varit en trofast förvaltare? Hur ska min räkenskap värderas? Ska jag få komma in i min Herres glädje?
Hebreerbrevets tionde kapitel innehåller anvisningar om hur vi kan hitta motivation och kraft till trofast tjänst. I kraft av Jesu blod, det fullkomliga syndoffret som gäller för alla tider, kan vi frimodigt gå in i det allra heligaste på den nya och levande väg som han öppnat. Det allra heligaste i det jordiska templet var en bild av himlen. Dit in kunde ingen annan än översteprästen komma, och aldrig utan blod. Men förhänget brast itu när Jesus, vår fullkomlige överstepräst, dog på korset. Vägen är öppen!
Efter detta följer allvarliga förmaningar: Låt oss orubbligt hålla fast vid hoppets bekännelse. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar. Det heter inte: Låt oss göra goda gärningar för att få komma till himlen. Vår kärlek och våra goda gärningar håller nämligen inte måttet. Mannen som påträffades utan bröllopskläder i en annan av Jesu liknelser (Matt 22) trodde att han skulle vara värdig i sina egna kläder och behövde inte blodsdräkten som Jesus hade köpt åt honom. Han blev utkastad. Men vi kan vara fullt frimodiga när vi i dopet har blivit klädda i Jesu rättfärdighet och vädjar till den. Därför får vi också vara frimodiga att förmana varandra så att ingen blir borttappad på vägen.
Kraften till tjänst med de talenter vi fått finns just här. Vi tjänar inte för att få talenter. Dem ger oss Gud av sin godhet. ”Vi älskar därför att Han först har älskat oss.” Och vi behöver inte avundsjukt snegla på vilka talenter de andra har fått. Just de gåvor vi har fått är till för att tjäna varandra i kärlek, för att bygga upp Kristi kropp och göra nytta i det sammanhang vi finns.
Vi ser allt tydligare hur den sista dagen närmar sig, och vi känner oss ofta modlösa och svaga. Men vi behöver därför inte tappa bort vår frimodighet, för den har inget att göra med våra kraftresurser. Låt oss se på Jesus! Han säger också, att vi ska räta på oss när vi ser hur alla tecken visar att hans dag är nära. Det är en viktig uppgift för alla kristna att hjälpa våra medmänniskor att lyfta blicken till Honom, som är livets och all krafts källa.
Ge mig mod att tjäna mina bröder här,
fröjda något hjärta som i mörker är,
trösta, varna, hjälpa någon Kristi lem,
visa någon vilsen vägen till vårt hem!
(L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du öppnat vägen till himlens glädje utan min förtjänst och värdighet! Men ge mig kraft och vishet att kunna tjäna med de gåvor du gett mig för att också min nästa ska få komma in i glädjen den dag du kallar. Amen.
