Evangelisten Matteus avslutar sin berättelse om Herren Jesus Kristus med hans befallning att gå ut och göra alla folk till lärjungar. Denna befallning brukar vi kalla missionsbefallningen. Där ingår två element. Det ena är befallningen att döpa och det andra befallningen att lära. Det ena kan inte vara utan det andra.
Dopet är konstituerande för den kristna kyrkan. Det var genom dopet som den flertusenhövdade första församlingen blev Jesu lärjungar på pingsten i Jerusalem (Apg 2:41). Det var i dopets kraft som förföljaren Saulus blev den store hednamissionären Paulus (Apg 9:18). Det var i dopet som fångvaktaren i Filippi tillsammans med hela sin familj fick en nystart på sitt liv, i jublande glädje (Apg 16:33f).
Dessa dop skedde i Faderns och Sonens och den helige Andes namn, som Jesus hade befallt (Matt 28:19). Det är det enda stället i Bibeln som har denna exakta formulering, som den kristna kyrkan sedan har använt vid alla dop och utan vilken ett dop inte är ett rätt kristet dop. Denna formulering, bestyrkt genom många andra vittnesbörd om den treenige Guden, avgränsar kristendomen från falska religioner.
Men i Jesu befallning ingår också något annat: lär dem att hålla allt som jag befallt er. Dopet förpliktar till undervisning. Och i Jesu lära ingår alla hans ord, allt som han befallt.
Vi har nu lämnat Herrens festliga halvår bakom oss och har inlett Kyrkans halvår, växandets och lärandets tid. Den Helige Ande kommer efter hand med påminnelser om vad Jesus har lärt oss. Han leder oss till djupare kunskap om Gud och hans vilja i våra liv. Han ger oss inte nya uppenbarelser utan hänvisar till det skrivna vittnesbördet. Där finns också varningar att lyssna till de falska rösterna som kommer från djävulens onda hjärta. Att lära allt som Jesus befallt innebär också att lära oss känna igen dessa röster och ta avstånd från dem.
Trefaldighetssöndagen har många namn: Treenighetssöndagen, Heliga Trefaldighets dag, missionsdagen, trosbekännelsens söndag. Denna söndag läses i en del gudstjänster den långa Athanasianska trosbekännelsen, som avfattades mot arianernas villfarelse att Jesus inte är gudomlig, av samma väsen som Fadern. Den har två delar: den första delen inskärper att de tre personerna, Fadern, Sonen och Anden, alla är lika i majestät och ära: ”De tre personerna bör dyrkas i en enda gudom och den enda gudomen i de tre personerna.” Den andra delen beskriver Kristi två naturer, ”i lika mån Gud och människa”.
Detta mysterium kan vi aldrig fatta med vårt förstånd. Vi kan endast tillbe Honom, som tillkommer all ära.
(N Decius)
Bön: Käre Gud, Fader, Son och Ande! Tack för att du uppenbarat din storhet och nåd i ditt heliga Ord, så att vi fått veta hur vi kan få tillhöra dig. Lär mig tacka och ära dig för det du har uppenbarat, men också inse var gränserna går för min kunskap. Och ge mig glädje i det uppdrag du anförtrott mig. I Jesu namn, amen.
