Midsommarhelgen har för många nordbor blivit årets största högtid. Man gläds åt ljuset, fröjdas över den ”nattlösa natten” och låter sig fyllas av känslor, som tyvärr ibland regerar över förnuftet. Inte sällan fördunklas förståndet av alkohol i för stora mängder. Vi behöver den tankeställare som Babels sista kung Belshassar fick av Daniel, när han med sina stormän under rusets påverkan hade prisat sina gudar av silver och guld (Dan 5:23): Men den Gud som har din ande och alla dina vägar i sin hand, honom har du inte ärat.

Det är skäl att påminna om att midsommardagens profet är Johannes Döparen. Han trädde oförfärat upp med dom över synden och fick ge sitt liv för sitt vittnesbörd. Det är inte märkligt om man i många kyrkor försöker undvika detta budskap och ersätter det med något som bättre passar in i stämningen under midsommar. Vi behöver besinna oss inför profeten Jesajas ord, när han går till doms över människans högmod (Jes 40:23): Han gör furstar till intet, förvandlar jordens domare till tomhet. Hans råd är (v 26): Lyft blicken mot höjden och se: vem har skapat allt detta?

Samma vishet förmedlar också Salomo (Pred 11:9): Du som är ung, gläd dig i din ungdom … Men tänk på att för allt detta kommer Gud att kalla dig till doms.

När vi fröjdas över hur allt grönskar och blommar, låt oss då lyfta blicken och se vem som har skapat allt detta, vem som låter frukterna växa och skörden mogna. Låt oss inte göra som de som bara förmår se sig omkring och inte uppåt, de som tackar Livet, de som prisar Naturen för allt det sköna vi får glädjas över. Låt oss i stället följa Johannes Döparens maning till omvändelse. Då får vi lyfta blicken till vår Skapare och Frälsare, som för Jesu skull lovar oss en ännu större fröjd – en evig sommar i himlen.

Söndagen efter midsommar firas i många kyrkor som Skapelsens söndag. Den ger oss orsak att höja vårt jubel över Skaparens vishet och godhet och ge honom allena äran för att, som Luther uttrycker det i Lilla katekesen, det är han som har skapat mig och alla varelser och att han fortfarande uppehåller mig. Han har i sin skapelse tydligt visat sin storhet gentemot alla försök att förneka hans allmakt (Hebr 11:3):

Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

Lyft din blick mot himlen, du kära Guds barn,
snart din vandring på jorden är slut!
Och de jordiska banden de brister som garn,
då din själ går i friheten ut.
Vad du sett, vad du mött, vad ditt hjärta har stött,

tills din vandring på jorden är slut.
(G Nylund)

---

Bön: Käre himmelske Far! Tack för att du gjort världen så skön genom din skaparhand. Lär mig att tacka dig för din härliga skapelse, men framför allt för att du sände din Son Jesus Kristus att bli min Frälsare. Amen.