Varför måste Gud sända sin Son till jorden? Profeten Jesaja uttrycker det så här i långfredagens profetia (Jes 53:6): Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg. Därför skulle Frälsaren komma. Han skulle söka upp sina vilsegångna får och som ställföreträdare ta på sig deras skuld. Också profeten Hesekiel visste hans uppgift (Hes 34:16): De förlorade ska jag söka upp, de som gått vilse ska jag föra tillbaka, de sårade ska jag förbinda, och de svaga ska jag stärka.
Det var Gud själv som gjorde det. När Jesus anknyter till Hesekiels profetia inför judarna tillämpar han orden på sig själv. Han talar om sig som den gode herden, som ger sitt liv för fåren. Han känner sina får, och fåren känner honom. Han säger uttryckligen om sig själv (Joh 10:30): Jag och Fadern är ett.
Judarna kunde sina profeter. De borde ha vetat att Gud skulle komma till dem för att söka upp de förlorade fåren. Problemet var att de inte visste om att de själva hade gått vilse. De kunde inte tillämpa Jesajas ord på sig själva. De kunde inte tänka sig att Hesekiel kallade dem ”de feta och de starka”, som skulle förgöras. Därför tog de upp stenar i stället för att lyssna till den rätte Herdens röst. De var verkligen vilse.
Samma blindhet har drabbat människorna i dag. De flesta går omkring med öppna ögon men ser inget. De kan inte se storheten i skapelsen, som ger dem ett så övertygande vittnesbörd om att Gud har skapat allt genom sitt ord. De bryr sig inte om Honom, som utlämnades för att korsfästas för att försona dem med Gud. De har glömt att lyssna till herderösten, som talar så allvarligt i Bibeln, och därför har de gått vilse. I själva verket gick vi alla vilse, som Jesaja säger. Låt oss lyssna, när herderösten ljuder!
När lärjungarna var bekymrade för att folkmassan som följde Jesus inte hade något att äta, sade Jesus: ”Ge ni dem att äta.” Samma befallning ger han oss. Vi som har hört herderösten ska ge dessa bortsprungna får den mat de behöver. De behöver höra om Jesus, den uppståndne Frälsaren, som går omkring och söker sina vilsegångna får. Led dem till Guds hus, där ett klart budskap ljuder om Den gode herden. Varna dem för att lyssna till de falska herderösterna, som vill deras ofärd.
Gud har sagt: Så sant jag lever
vill jag inte syndarns död,
men att han mot synden strävar
och förlossas ur sin nöd.
Ja, i himlen glädje rår
när en själ som vilse går
vet sig rätt till Herren vända,
till den nåd som han vill sända.
(P Gerhardt)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du sökte upp mig, bortvillade får, och gav ditt liv för att jag ska få vara hos dig i evighet. Hjälp mig att låta din röst höras vidare, så att också andra vilsegångna får hittar hem till dig. Amen.
