Visst är det härligt att vara många tillsammans som firar en sommarfest, och som samlas i stora skaror för lovsång och tillbedjan. Det ger en försmak av att få vara med i den oräkneliga skaran som samlas inför Guds tron. Men Jesus ger oss ett annat perspektiv i sin liknelse om det förlorade och återfunna fåret (Luk 15). Han säger att det blir större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.
Det här ger oss ett perspektiv på vår verksamhet. Visst får vi vara glada om vi är många. Men vi ska inte förlora den enskilde ur blickpunkten. Du har kanske en vän eller en familjemedlem som behöver just dina förböner och din omtanke. Du ser inget resultat av dina böner. Men ge inte upp, för det är kanske din kallelse att verka för att just detta enda bortsprungna får ska finna vägen hem.
Den gode herden som söker de bortsprungna fåren ger inte upp. Han söker fåret ”tills han finner det”. Därför kan vi se varje medmänniska som han har satt i vår väg som just den som är föremål för hans uppsökande kärlek. Även om Gud inte gav oss de stora skarorna att verka bland har vi alla någon att be för och att ägna vår omsorg åt. Gud älskade världen så att han utgav sin enfödde Son för att ingen enda skulle gå förlorad, utan för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv (Joh 3:16). Det är denna enda som betyder något just nu.
Det här budskapet får du ta till dig om du själv är en som gått vilse och tappat fotfästet i livet. Se på Honom som söker just dig! Ta vara på Ordet där frälsningen uppenbaras, och ta vara på församlingens gemenskap kring detta Ord!
När Jesus hittar det förlorade fåret blir det glädje i himlen. Ja, ännu större glädje än över hundratals människor, som inte behöver någon omvändelse.
Ingen herde kan så leta
efter ett förlorat får.
Kunde du i sanning veta
hur Guds kärlek med dig går,
hur han följer på din stig,
vilsegångna, efter dig
för att frälsa och förlåta,
skulle du av glädje gråta.
(P Gerhardt)
Bön: Käre Jesus! Tack för att du så tålmodigt sökt mig, bortsprungna får, så att jag ännu får lyssna till din kallande röst. Tack för att du bjuder mig till din gemenskap. Hjälp mig att se med din kärleksfulla blick på dem som du för i min väg. Amen.
