Det var fruktansvärt. Ormar slingrade sig runt människorna, och de som drabbades av deras giftiga bett dog i svåra smärtor. Ingen tycktes klara av att ta kål på ormarna, de blev allt fler.
Men lyssna! Det hörs ett rop: ”Se på kopparormen! Den som ser på kopparormen ska få leva.” Och det är faktiskt så: en enda blick, och ormens gift har ingen verkan längre. Men hur kan det komma sig? Skulle man inte själv behöva kämpa sig fri och undkomma genom att döda ormarna?
Berättelsen om ormarna och kopparormen finns i Fjärde Moseboken, kapitel 21. Den är från tiden när Israels talrika folk efter en 40 år lång vandring i öknen börjar ställa in sig på att äntligen komma in i det utlovade landet. Men som så ofta förr började folket i sin otålighet klaga mot Gud och hans tjänare Mose. De kunde inte tro Guds löften att komma in i Kanaan i hans kraft, utan de såg på sin eländiga tillvaro med dålig mat och brist på vatten. Då straffade Gud dem med ormar, som dödade många av dem. I sin förtvivlan ropade de till Mose och bad om hjälp, och de bekände att de hade syndat.
Och hjälpen kom, men inte på det sätt de hade tänkt sig. De bad om att Gud skulle ta bort ormarna. I stället gav Gud dem en annan orm: en orm av koppar, som sattes upp på en påle. Och de behövde bara se på den. De kunde inte slita sig loss från ormarnas grepp som höll dem fångna, men blicken på kopparormen befriade dem och gav dem motgift.
Den här berättelsen är en viktig bakgrund till det samtal som Jesus en natt höll med Nikodemus, en av judarnas rådsherrar. För Jesus använder berättelsen, som Nikodemus givetvis kände bra, som en förklaring till hans egen insats för att frälsa människorna från det allra farligaste ormgiftet: synden. Han skulle upphöjas på samma sätt som Mose upphöjde kopparormen. Och på samma sätt som en blick på ormen i öknen var frälsningsmedlet för de stackars ormbitna israeliterna, så ska en blick på Jesus på korset rädda oss från det dödliga drakgiftet, som såddes i människorna i syndafallet. Egen kamp räcker inte till. Jesus gav Nikodemus, och oss, den härliga uttolkningen av berättelsen under ökenvandringen (Joh 3:14–16):
Så som Mose upphöjde ormen i öknen måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom ska ha evigt liv. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv.
En blick på den korsfäste livet dig ger,
ja, just nu där är liv ock för dig.
Så se, kära själ, och så bliver du frälst,
se på honom, som offrade sig!
Se, se, se och lev!
En blick på den korsfäste livet dig ger,
ja, just nu där är liv ock för dig.
(A M Hull, J E Nyström)
Bön: Käre Jesus! Hjälp mig att kunna se bort från mitt jordiska kämpande och rikta blicken mot dig, som lät dig korsfästas för att jag skulle bli fri från synden, döden och djävulens snaror. Amen.
