Jesus kom inte ridande till den avgörande striden mot djävulen på en vit häst, som jordiska kungar brukar göra. Han kom ridande på en arbetsåsninnas föl. Det var ett starkt vittnesbörd om hans ödmjukhet.
”Herren behöver dem”, skulle hans lärjungar säga när man frågade varför de lösgjorde djuren och tog dem med sig. Han behöver åsnor i sin tjänst. Han behöver tjänare som inte ifrågasätter hans ord, omtolkar dem och ersätter dem med klokare ord, som de själva hittat på. Och han behöver inte tjänare som stoltserar med sina titlar och sin rikedom.
Att lyssna till och lyda Jesus anses inte klokt av världen. Åsnan anses inte heller klok. Men det var den som Jesus valde till sin bärare. Den skulle inte ifrågasätta, utan den skulle gå dit Jesus styrde den. Ibland hör man påståendet att de kristna har lägre IQ än genomsnittet. Sunt tänkande människor kan inte tro på sådana sagor som står i Bibeln, kan det heta. Men Bibeln säger: Det är Herren som ger vishet, från hans mun kommer kunskap och klokhet (Ords 2:6).
En gång öppnade en åsna sin mun och tillrättavisade en människa. Händelsen omtalas i Fjärde Mosebokens tjugoandra kapitel och den som tillrättavisades var den hedniske profeten Bileam, som var kallad av Israels fiender att förbanna Guds folk. När Bileam inte ödmjukade sig under Herrens befallningar måste Gud använda en åsna för att öppna profetens ögon. Aposteln Petrus återberättar händelsen som ett exempel på människors oförnuft (2 Pet 2:15f).
I motsats till dessa som anser Guds ord vara en dårskap bekänner aposteln Paulus: Vi bryter ner tankebyggnader och allt högt som reser sig mot kunskapen om Gud. Vi gör varje tanke till en lydig fånge hos Kristus (2 Kor 10:4–6). Det finns gott om sådana tankekonstruktioner i vår tid. Det enkla Ordet om Kristus och hans kors anses vara dårskap, men sådana tankar ska vi rensa bort och bereda väg för Honom.
Denne ödmjuke kung använde inte världsliga vapen för att strida mot och besegra djävulen. Ändå erövrade hans lärjungar världen utan annat vapen än Andens svärd, Guds Ord, fast de förföljdes och dödades, ja rentav blev ett skådespel för fienderna.
Det är en fantastisk förmån att få gå i denna ödmjuka Mästares skola. Vi står nu i beråd att inleda Kyrkans festliga halvår, när vi ska begrunda hur Gud i sin kärlek sände sin Son till vår värld, hur Sonen ödmjukade sig själv ända till döden på korset och hur han uppstod till bekräftelse att allt var fullbordat och slutligen återvände till sin härlighet. Advent, den första delen av denna tid, är en beredelsetid att möta Honom, en tid att böja oss för Herren i bön och bot och likt åsnan gå dit Han leder oss.
O folk, från Herren viket
i syndig lust och flärd,
betänk: det helga riket
är ej av denna värld,
ej av dess vise funnet,
ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn!
(F M Franzén)
Käre Jesus! Kom och hjälp mig att städa för dig i mitt hjärta. Ta bort det som står i vägen för dig, min stolthet, min egen vilja. Lär mig att ödmjukt lyssna till dig och följa dig, trygg på vägen som du leder mig på. Amen.
