Snart har det gått fyra år sedan Ryssland startade den stora invasionen av Ukraina. Antalet dödade i kriget räknas i sexsiffriga tal. Varför går man i döden i ett krig? För ukrainarna är det tydligt att det görs för att man älskar sitt land, sin frihet och sina närmaste. Det sägs att man i det anfallande landets armé gör det för pengar, eller för att livet ändå inte är värt något.
Fastlagssöndagen är inkörsporten till fastetiden, när vi särskilt minns hur Jesus beredde sig att offra sitt liv för oss, för världen. Han förklarade för sina lärjungar varför han måste dö: det är som när man kastar vetekornet i jorden för att det ska kunna bära frukt. Han måste dö för att det var Guds vilja att han skulle offras som vår ställföreträdare, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad, utan ha evigt liv. För Gud vill att alla människor ska bli frälsta och komma till insikt om sanningen (Joh 3:16; 1 Tim 2:4).
Fastlagssöndagens viktigaste ord är kärlek. Vägen till korset är kärlekens offerväg. När vi i 1 Kor 13 undervisas om kärlekens väg når ingen mänsklig kärlek fram till idealet: ”Allt bär den, allt tror den, allt uthärdar den”. Det är bara Jesu kärlek som är fullkomlig, den rena, osjälviska kärleken.
Men Jesus vill låta denna kärlek gå vidare bland människorna som han vill föra genom jordens mödor hem till sitt himmelska rike. Därför ger han oss anvisningar om hur vi ska följa honom. I Joh 12:25 får vi en sådan vägledning: ”Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som sätter sitt liv sist i den här världen ska bevara det till evigt liv.” Var har vi vårt fokus – på oss själva eller på något annat?
I dagens narcissistiska värld lyser den av synden förvända ordningen fram i sociala medier: jaget är i centrum. Men Jesus varnar: genom att ställa sitt eget liv först förlorar man sitt liv. Jesus och hans Ord ska komma först, sedan våra medmänniskor och till sist vi själva. Den populära tanken att ”förverkliga sig själv” ska komma allra sist. När Jesus nu uppmanar oss att vända våra blickar mot Jerusalem får vi öva oss att gå på den sanna kärlekens väg genom att ha honom i fokus. Han ställde sig själv sist för att ge oss allt.
O vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.
(L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Tack för din kärlek som drev dig att avstå från allt som gällde dig själv, och slutligen gav ditt liv för att öppna vägen till himlen för mig. Lär mig att älska dig och ge något av din kärlek till mina medmänniskor. Amen.
