Den här tiden på året är det många som förbereder bröllop. Förr var det självklart att bruden bodde i sitt hem fram till bröllopet, när brudgummen hämtade hem henne efter en tid av förberedelser, var och en på sitt håll. Den tiden kunde kännas lång. Numera har det blivit vanligt att man ganska snart flyttar samman, och bröllopet firas först långt senare. Det gör att kristna ungdomar, som enligt biblisk ordning väntar med samlivet tills de är gifta, verkar avvikande, och det kan utgöra en extra prövning.
Den förändring som har skett i samhällets inställning till samboende och äktenskap avspeglas också i längtan efter himlen. Om man redan har allt gott här på jorden tycker man sig inte behöva någon bättre tillvaro efter att det här livet nått sitt slut. Så är det också med det äktenskapliga samlivet: om man kan ta ut dess fröjder i förväg, varför skulle man då vänta?
Det finns bibliska anvisningar i båda fallen. I fråga om sex före äktenskapet finns svaret i Guds goda ordning för familjen. Barn behöver trygghet, inte bara kortsiktiga löften om att hålla ihop så länge det känns bra. I det sexuella samlivet förenas man till ett kött. Steget dit är så viktigt att det behöver förses med skydd: löften inför Gud om livslång kärlek, ”i nöd och lust intill döden”. Hebreerbrevet föreskriver, med påminnelse om det stora allvaret inför Guds dom (13:4): ”Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare.”
När det gäller de kristnas väntan på det himmelska bröllopet ser Gud ofta till att denna längtan väcks genom olika prövningar som vi utsätts för. De jordiska lidandena, som för kristna förstärks genom världens fiendskap och förfall, vänder vår blick mot det himmelska. Detta hopp, som Jesus gett oss genom att han gett sitt liv för sina får, ger kraft att orka igenom svårigheterna. Det onda som vi upplever i världen ska inte slå ner hoppet, utan i stället får vi lystra till Jesu förmaning att räta på oss och lyfta våra huvuden, eftersom vår befrielse närmar sig (Luk 21:28).
Aposteln Paulus undervisar oss i Efesierbrevet (kapitel 5) att äktenskapet är en bild av Jesu relation till församlingen, hans brud. Han har offrat sig för henne, för att kunna hämta hem sin älskade brud när tiden har kommit för bröllopet. Han vill att hon ska möta honom ”utan fläck eller skrynkla eller annat sådant”, så som en brudgum vill hämta hem sin brud som en ren jungfru. Bruden kan med tillförsikt, utan fruktan, vänta på Jesu ankomst, trots att hon vet sig vara ovärdig i sig själv, eftersom hon får vara klädd i de rena kläder som han har tvättat med sitt blod.
Kom och lär mig, sköt mig, bär mig,
käre Jesus, dag från dag!
All min längtan, håg och trängtan
mer och mer till dig blott drag,
tills du hämtar hem din brud,
o, min Herre och min Gud!
(H A Brorson, L Sandell)
Bön: Käre Jesus! Ge mig tålamod i väntan på att du ska komma och hämta mig, och alla som tror på dig, till ditt himmelska bröllop! Tack för den rättfärdighets dräkt som du gett mig i mitt dop, och som skyler över min synd. Hjälp mig att leva värdig denna dräkt. Amen.
