Han hade misslyckats. Han hade planerat för ett liv i rikedom och glädje. Men efter en tid vände lyckan och han hamnade inte bara i stor nöd, utan i en skam som han inte hade kunnat föreställa sig. Han var förtvivlad. Skulle han kunna möta sin far igen? Vilket straff skulle han få?
Den förlorade sonen återvände hem. Och hans far kommer inte emot honom med ris och bojor. Nej, han kommer springande och omfamnar honom. Det var ett kroppsspråk som berättade allt. Han var förlåten. Han hann inte ens komma fram med sin syndabekännelse och sin uttänkta vädjan att bli godkänd till en anställning på sin fars gård. Faderns budskap till sina tjänare var ett uttryck för en stor glädje: ”Min son var förlorad men är återfunnen” (Luk 15:24).
Samma glädje fick kung David uppleva när han fick höra orden som bytte ett rättvist dödsstraff mot full benådning: ”Salig är den som Herren inte tillräknar synd” (Ps 32:2).
Midsommartiden är kontrasternas tid. Ljuset kulminerar samtidigt som vi påminns om Johannes Döparens hemska öde, som lön för sin orädda förkunnelse av synd. Samtidigt som vi gläds över skapelsens skönhet kulminerar de köttsliga synderna, och resultatet blir alltför ofta barnamord.
Hur tar vi emot den förlorade sonen, som efter det kortvariga lyckoruset i midsommarens berusning återvänder i ånger och förkrosselse? Vi ska göra det med samma härliga budskap som den älskande fadern uttrycker när han springer mot sin förkrossade son: med förlåtelsen i Kristus, glädjen över att få ordna en riktig fest, en fest som lovprisar Gud för hans kärlek och omsorg om förtappade syndare.
Men livet i världen fortsätter med samma frestelser och faror. Som kristna förmanas vi att lyfta blicken mot det sanna ljuset: ”Om ni nu har uppstått med Kristus, sök då det som är där ovan, där Kristus sitter på Guds högra sida. … Döda därför era jordiska begär: sexuell omoral, orenhet, lustiga, ont begär, och girigheten som är avgudadyrkan. … Klä er därför som Guds utvalda, heliga och älskade, i innerlig barmhärtighet, godhet, ödmjukhet, mildhet och tålamod” (Kol 1:1, 5, 12).
Guds härliga budskap är allt hans ord, allt det som Bibeln undervisar oss om. Det budskapet behöver vi under vardagens mödor för att lyfta upp oss ur otrons mörker och bevara vårt hopp, vi behöver det som vägledning att bevaras på vägen, och vi behöver det under livets glädjestunder och högtider då vi tackar Gud för rikedomen att få vara Guds barn, förlåtna tack vare Kristi görande och lidande lydnad i vårt ställe.
Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!
Guds barn jag är!
För vem skall jag säga min glädje?
För Gud vill jag säga min glädje.
Guds barn jag är!
Guds barn jag är!
Ack, saliga ro och glädje!
(L Stenbäck)
Bön: Käre himmelske Far! Tack för att du i ditt Ord gett oss förvissning om att vi får vara dina barn för Jesu skull. Ge mig din Ande så att jag kan tro och hålla fast vid denna nåd intill livets slut. I Jesu namn, amen.
