Vi läser i söndagens texter (9:e söndagen efter Trefaldighet) att vi inte ska vara lata, utan bära vårt ansvar. Blir det inte tungt att samlas till en gudstjänst kring detta tema? Nej, inte om vi ser hur vist Gud har ordnat med sin undervisning.

Att förvalta Guds goda gåvor är nämligen inte en lag som läggs på oss som en börda, utan en välsignelse som utgår från evangeliet om Jesus, och hur han gav sig själv för oss. Vi har fått en Frälsare som öppnat himlens port för oss utan att fråga efter hur vi lyckats (misslyckats) i vårt förvaltarskap.

När evangeliet blir klart för oss blir det ingen tung uppgift att gå in i Guds förvaltarskap. Då får vi se på Jesus och lära av honom. Visserligen blir vi då medvetna om hur enorm skillnaden är mellan hans fullkomliga uppoffringar för oss och våra egna svaga försök att tjäna honom. Men vi får se hur han inte tillräknar oss vår svaghet och våra fel, utan hur han har tagit på sig vår skuld och gett oss en fullkomlig frihet från straff och dom. Därför är hans kallelse till tjänst inte svår. Det är en förmån att få gå in i hans tjänst.

Det får vi göra i första hand i vår egen familj. Därefter följer ansvaret för vår församling, och sedan ansvaret i vårt dagliga arbete. Vårt handlande i vardagslivet är en möjlighet att visa omvärlden ett återsken av Kristi kärlek.

Låt oss därför med glädje gå till vår Frälsare och lära oss ett rätt förvaltarskap!