Kyndelsmässodagen hör egentligen ännu till julkretsen. Temat är Guds uppenbarelse i Kristus. Dess rätta dag är 40 dagar efter jul (den 2 februari), och firas till minne av det besök i templet som Maria och Josef gjorde med Jesusbarnet för att offra ett par duvor som var de fattigas offer.

”När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag” (Luk 2:22) hänvisar till en bestämmelse i 2 Mos 13 som gavs den dag när Israels barn drog ut ur Egypten. Den förstfödde blev skonad i varje hus som hade märkts med blodet från påskalammet på dörrposterna, och därför skulle den förstfödde räknas som Guds egendom. Men genom offret löstes han tillbaka till familjen. Jesus blev ställd under lagen och måste därför lösas med ett offer.

Helgens namn betyder ”ljushögtiden” (det gamla ordet kyndel betyder ljus, bloss, fackla, jfr finskans kynttilä). Vi gläds nu åt det ökande ljuset, som också är en påminnelse om Jesus, världens ljus. Texterna på kyndelsmässodagen talar om hur Jesus uppenbaras. Evangelietexten för andra årgången från Joh 1:16-18 lyder:

Av hans fullhet har vi alla fått, nåd och åter nåd. Lagen gavs genom Mose, nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud. Den Enfödde, som själv är Gud och i Faderns famn, han har gjort honom känd.

Med några ord tecknas här Bibelns huvudbudskap: lag och evangelium. Mose representerar lagen. Jesus uppenbarade nåden och sanningen, det sanna ljuset från Gud, som ger ljus åt alla människor (Joh 1:9). Det tilltagande ljuset här i Norden är en synlig påminnelse om hur viktigt det är att låta detta ljus flöda i våra liv, så att vi hittar den rätta vägen till Gud.