Den andra söndagen efter påsk behandlar temat Herren är min herde. Därför brukar söndagen kallas Herdesöndagen. Psaltartexten, psalm 23, är den bäst kända av psaltarpsalmerna. Årgång 1 och 3 har som evangelietexter Jesu undervisning om den gode herden i Joh 10. Nu följer vi den andra årgången, och då hämtas evangelietexten från Mark 6 – ”som får utan herde”.

Herdemotivet är lätt att föreställa sig också av dem som inte sett hur man vallar får eller själv deltagit i en sådan verksamhet. Det är lätt att tänka sig att herden och fåren utgör en idyll. Men den verksamheten var något helt annat än en idyll i Israel på Davids och Jesu tid. I de miljöer där herdarna vistades med sina hjordar fanns vilda djur som det gällde att vakta fåren mot. Det är därför som Jesus talar om att den gode herden ger sitt liv för fåren. Också hos oss händer det att fårbönderna riskerar besök av vargar. Det kan påminna oss om riskerna att komma bort, och vikten av att hålla sig till den rätte herden.

Profeterna i GT liknar oss vid vilsegångna får. Den gode herden har själv sökt upp och tagit sig an de vilsegångna. Han har förbarmat sig över oss och kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat. Honom ska vi lyssna till och följa. Det får vi göra också den här

Välsignad vårtid i påskens underbara ljus!