Vi har firat Kristi himmelsfärdsdag, den dag när Jesus återtog sin fulla härlighet hos sin Far och avslutade sin förnedrings tid. Under de tio dagarna som återstår till pingsthögtiden väntar vi liksom Jesu lärjungar på det som Jesus hade lovat: att han ska förse sina lärjungar med Andens kraft. Söndagen före pingst innehåller en förväntan på denna kraftkälla, som vill ge oss mod och inspiration för vittnesbördet om vår Herre som hans lärjungar.

Den andra årgångens texter, som vi använder i år, förmanar oss till frimodighet i vårt liv här på jorden i denna väntan. GT-texten berättar om profeten Elia, som fick veta att Herren inte är i den starka stormen, inte i jordbävningen och inte i elden, utan i en svag susning. Vi förväntar oss kanske stora, dramatiska händelser när Gud gör under som under Elias tid, men han har valt att tala till oss i sitt Ord. Där kommer den Helige Ande och ger oss den utrustning vi behöver. Där får vi beredskapen att svara när någon ber oss förklara det hopp vi har, när världen ängslas över all den nöd och vånda som drar fram. Där får vi veta att vi inte ska vara rädda för någon som bara kan döda kroppen, utan frukta honom som kan fördärva kropp och själ i Gehenna. Och hos Honom behöver vi inte vara rädda, utan han försäkrar oss att inget händer utan Hans vilja.