Adventstiden är på sätt och vis en återspegling av Gamla testamentets tid. Då väntade man på Messias, han som skulle befria Guds folk från romarnas förtryck och återupprätta Davids kungavälde. Det var så man tänkte sig Frälsarens uppgift. Det var en felaktig förhoppning, för Jesus skulle inte vara en jordisk kung.
Det finns ett långtidsperspektiv på temat Herrens vägröjare. Egentligen gäller det uttrycket alla Herrens profeter. Allt som de framförde ingick som en del av Guds plan: att frälsa världen genom sin Son. Den text vi använder som GT-text denna söndag (Jes 45:1–7) ger ett annorlunda perspektiv på temat.
Många hundra år innan romarna tog makten i Medelhavsområdet fanns Israels fiender i nordost: Assyrien och Babylonien, det som i dag är Irak och Iran. På den tiden såg Messiasförväntningarna ut att gå i stöpet. Hela Israel, Nordriket, gick under, och så verkade det också gå med Juda. Men Gud glömde inte sitt löfte att en ättling till David en gång skulle födas till jorden. Han såg till att det blev verklighet. Gud håller sitt löfte. Hans ord sviker inte. Och för att befästa Ordet gör han under.
Jesaja, profeten som förutsade Barnets födelse så som vi läser det i juldagens gammaltestamentliga text, fick ett ord av Gud om en vägröjare för Herren. Det var en jordisk kung, Koresh, som hundrafemtio år senare (år 539 f Kr) skulle ge en befallning att de landsförvisade judarna skulle återvända och bygga upp Jerusalem och dess tempel. Precis så skedde det också. Koresh blev Guds redskap för att öppna vägen till Gud som varit stängd under 70 år. Men Koresh var bara en vägröjare i yttre mening. Gud skulle många hundra år senare kalla en profet som skulle bereda väg i andlig mening.
Huvudpersonen under tredje söndagen i advent, vid sidan av Jesus som alltid är den viktigaste, är den andliga vägröjare som många profeter talar om: Johannes Döparen. Han kom i Elias ande och kraft. Han beredde vägen genom sin skarpa omvändelseförkunnelse. Människor strömmade till för att lyssna till honom och låta sig döpas av honom.
Under vår adventstid ljuder samma budskap också till oss: Omvänd er och tro evangelium! I dag behövs verkligen Johannes varningar, lika skarpa som dem han riktade till landsfursten Herodes: Det är inte tillåtet för dig. Guds tio bud behöver vi ta till oss var dag och i var tid. Må vi göra det i ödmjukhet och så bereda oss att möta Herren när han till sist kommer för att allt ska uppenbaras och alla ska stå till svars.
Öppna ditt hjärta i bön och bot,
upplåt vart hemligt rum.
Red dig att taga Guds Son emot,
tro evangelium:
himmelriket är nära.
(A Frostenson)
