Den andra söndagen efter påsk brukar kallas herdesöndagen. Genomgående teman i texter och psalmer är Herrens omsorg och evangelietexten är hämtad från Joh 10. Den psaltarpsalm som många kristna älskar mest är psalm 23 som inleds med orden Herren är min herde.

Den idylliska bilden av herden och fåren må vara föråldrad i våra nejder, men på Jesu tid var herdens viktiga funktion högst verklig. Tjuvar och rövare utgjorde ett hot mot fårhjorden och herden kunde riskera livsfara i sin gärning. I våra nejder har vargen denna vinter blivit en källa till oro och att vargen kan riva en fårhjord är inte alls någon förlegad bild.

Oron i världen utgör en rak motsats mot en fredlig idyll. Missiler, kemisk krigföring, giftmord, allt hårdare motsättning mellan världsmakterna. Vad gör Fridens Gud i denna värld?

Den gode herden ger sitt liv för fåren. Här finns svaret. Han drog sig inte för att gå in i mänsklighetens värsta ondska. Han lät sig torteras och dödas på det mest grymma sätt som människor har tänkt ut i sin djävulska ondska. Och han uppstod, som ett vittnesbörd om sin seger och makt. Det gjorde han för att ge oss frid. Men vi behöver inse att den friden inte är en sådan frid som världen strävar efter. Den ger oss frid med Gud, genom att vår syndaskuld är betald och vi har fritt tillträde till Gud och saligheten hos honom.

Jesus säger: Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen (Joh 16:33). Och han säger om dem som hör till hans hjord: Jag ger dem evigt liv. De ska aldrig någonsin gå förlorade, och ingen ska rycka dem ur min hand (Joh 10:28). Kan vi ha någon bättre herde?

Trygg vandrar jag vid herdens hand
i dagar mörka, ljusa.
Går stigen än mot dödens land,
där jag hör djupen brusa
och skuggan ruvar tung och kall,
jag fruktar ej: min herde skall
ock över dem mig bära.

(Jacob Tegengren, psb 400)