Förra söndagens texter riktade våra blickar upp mot himlen, där vårt rätta medborgarskap finns. Det samma gör också den här söndagens texter, och nu betonas det dubbla medborgarskapet: som kristna lever vi i världen, men inte av världen. Vårt egentliga medborgarskap är i himlen, även om vi en tid lever som gäster i den ogudaktiga världen.

Söndagens gamla tema är Cantate – en uppmaning att sjunga – hämtad från psaltartexten (Ps 98) som börjar med orden: Sjung till HERREN en ny sång! I Uppenbarelseboken återkommer temat den nya sången. Den sången hör ihop med himlen, och den innehåller inte ett uns av något mänskligt beröm eller mänsklig gärning, endast en lovprisning av vad Jesus har gjort. Det ska också vara sammanfattningen av en kristens liv. Trots att vi lever i ofullkomlighetens värld, präglad av synd, lidande och själviskhet, så kommer vår kraft från ovan, från Honom som dog och uppstod för oss.

När Jesus förbereder sina lärjungar för att han ska lämna dem ger han dem härliga löften. Till de finaste löftena han ger hör de som står i söndagens evangelietext, Joh 15:16:

Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut och bära frukt, och er frukt ska bestå. Då ska Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn.

Tänk att Jesus har bestämt det så! I hans undervisning om om vinstocken får vi veta att det är från honom som all kraft kommer. Saften i ett träd stiger upp från stammen till grenarna, bladen, blommorna och frukterna, och dessa senare har ju ingen andel i att frukten blir till.

På samma sätt är det med bönhörelsen när vi ber. Vi har löfte att be om vad vi vill, när vi kommer till Fadern i Jesu namn. Men det är inte vi som bestämmer vad Gud ska göra. Vi får ta det som Gud vill. Nästa söndag är det bönsöndag då vi återkommer till det temat.

Så är det också med kärleksbudet som avslutar vår text. Inför det budet får vi ödmjukt gå till honom som är den äkta Kärleken och bekänna vår oförmåga, men se att det är hans kärlek som är alltings början. Som himmelrikets medborgare är vi främlingar i världen, men vi lever i världen för att hämta salighet till den.

Bliv i Jesus, vill du bära frukt!
Grenen kan ej leva skild från stammen,
och blott under herdens vård och tukt
fostras och bevaras späda lammen.

(Lina Sandell)