Den sjätte söndagen efter Trefaldighet går rakt på sak: den ställer fram för oss Guds heliga lag, Kärlekens lag. Det handlar om vårt liv, så som Gud vill att vi ska leva det som kristna.

Evangelietextens förmaningar, som Jesus ger oss i sin bergspredikan, kan inte tillämpas i samhället. Hur skulle det se ut om polisen tillämpar förmaningen att vända andra kinden till när en bandit utför ett rån? Eller om ett land förgriper sig på ett annat land och med krig ockuperar en del av dess område, skulle dess regering då erbjuda hela landet? Nej, samhället har institutioner som ska skydda sitt folk mot orättfärdiga övergrepp.

Men det som Jesus säger gäller oss som kristna i vårt vardagliga umgänge med varandra. Ordspråksboken (25:21f) vädjar om medmänsklig kärlek mot sin fiende och använder bilden att samla glödande kol på hans huvud. Paulus hänvisar till det i Rom 12 och förmanar att lämna hämnden åt Herren. Detta förmaningsavsnitt inleder han med att hänvisa till Guds barmhärtighet i Kristus, som gjort oss fria från synden och döden för att kunna tjäna honom av hela vårt hjärta. Kanske ska vår granne genom vårt handlande föras till Jesus.

Episteltexten från Jak 2 skärper lagen till det yttersta: Den som håller hela lagen men bryter mot ett enda bud är skyldig till allt. Det visar att vi aldrig med våra egna ansträngningar kan göra allt som står i lagen. När Josua samlade sitt folk efter erövringen av Kanaans land (som lyckades bara delvis) och höll sitt avskedstal till dem (Jos 24) deklarerade folket att de vill tjäna HERREN. Men de föll djupt. Lagens rättvisa dom var att de skulle straffas för sin synd.

Så är också vi skyldiga till synd, överträdelse av lagen. Den här söndagen talar texterna inte om Guds stora nåd och barmhärtighet. Det som han har gjort genom Jesus, vår Frälsare, har vi fått undervisning om under Herrens halvår. Vi har hört att Jesus själv ställdes under lagen för att köpa oss fria, som stod under lagen, och tillräknade oss sin rättfärdighet. Vi har hört att han led döden som straff för vår synd. Det är det budskapet som ska vara vår drivkraft när vi står inför Guds lag. Vi har fått syndernas förlåtelse. Därför ska också vi förlåta. Jesus har uppfyllt lagen i vårt ställe. Därför ska vi lägga bort det onda och följa i hans fotspår.

Detta gör vi inte för att förtjäna vår salighet. Då skulle vi, som Jakob framställer det, tvingas hålla hela lagen i dess minsta bokstav. Det lyckades inte ens fariseerna med. Och Jesus säger, att vi måste visa upp en större rättfärdighet än de om vi vill komma till himlen genom våra egna gärningar. En sådan rättfärdighet har bara Jesus. Och Gud vare lov, vi får genom tron räkna oss hans rättfärdighet till godo. Därför kan vi med glädje lära oss vad Jesus undervisat oss om den goda vägen, Kärlekens lag.

Men, Herre Jesus, lär du mig
att leva mera helt för dig
den lilla tid jag har igen
på vägen hem till himmelen!

(Nils Frykman)