Den nionde söndagen efter Trefaldighet har temat Goda förvaltare av Guds nåd. Texterna förmanar till flit och trohet i våra uppgifter, också i de uppgifter som kan verka små.

Med förra söndagens tema i minnet (Sanning och sken, vikten av att bygga på den fasta grunden) behöver vi påminna om att vår flit och vår hederlighet inte är någon grund för vår frälsning. Den grunden ska vi söka på annat håll, nämligen i den trohet som vår Frälsare visat i sin kallelse. Den troheten var fullkomlig och genom tron räknas den oss till godo. Ingen kan lägga en annan grund än den som är lagd, Jesus Kristus (1 Kor 3:11).

Men genom hans osjälviska handlande för oss har vi fått drivkraften till att vara trogna i den uppgift som vi är förelagda. Det gäller uppgiften att vara en återspegling av Kristi kärlek bland våra medmänniskor, så att de människor som inte bryr sig om Guds ord ändå skulle vinnas för hans kärlek och bli räddade från den eviga förtappelsen.

I den värld vi är satta att verka har Guds ord tyvärr blivit utsatt för hån och förakt, likaså de som dristar sig att offentligt försvara Ordet. Är den extrema hetta med åtföljande torka och skogsbränder som vi ser ödelägga delar av vårt västra grannland, och även i mindre utsträckning i vårt eget land, följden av våra egna missgärningar? När Gud genom Jeremia (kap 14) straffar sitt folk genom långvarig torka utsäger han tydligt att det är en följd av hans vrede över synd och orättfärdighet. Ett sådant budskap är inte populärt i dag, men Guds ord är alltid aktuellt och vi ska inte ta bort något. Låt oss svara på denna straffdom genom att förena oss i Jeremias bön (Jer 14:20–22):

Herre, vi erkänner vår ondska och våra fäders missgärning, att vi har syndat mot dig. För ditt namns skull: Förkasta oss inte, låt inte din härlighets tron bli föraktad. Kom ihåg ditt förbund med oss och bryt det inte. Kan någon av hednafolkens tomma avgudar ge regn? Kan himlen av sig själv låta skurar falla? Nej, bara du, Herre vår Gud! Vi hoppas på dig, för du har gjort allt detta.