Den tionde söndagen efter Trefaldighet har temat Besökelsetider. De allvarliga texterna kallar till omvändelse. I evangelietexten förebrår Jesus de städer där han hade gjort så många kraftgärningar för att de inte omvänt sig. GT-texten påminner om hur Abraham bad för Sodom där hans brorson Lot med familj levde i svåra prövningar på grund av den rådande ondskan. Episteltexten varnar oss för förhärdelse, som är den andra sidan av omvändelsen. Om inte Ordet leder oss till omvändelse kan det verka förhärdelse, som leder till evigt straff.

Vårt land påminner allt mer om den stad där Lot levde. Vi har också likt Kapernaum och Betsaida fått mycket gott genom undervisning i det fasta Ordet, men som dessa städer vänder de flesta ryggen åt Guds kallelse. Det finns en stor nöd som bara kan avhjälpas med omvändelse till Guds ord. Enligt en regel som många av oss har lärt oss som barn behöver vi Lyssna, Lära och Lyda.

Vi ska inte lyssna på vad som helst utan hålla oss till den sunda läran. Många röster leder vilse. Och många lär oss ingenting alls utan låter oss stanna vid våra egna inre röster.

Att lära Guds Ord förutsätter ett disciplinerat studium, eftersom vi är lata av naturen. De som följer bibelläsningsplanen i vår bibelkalender har genom Nehemjas bok sett hur folket som återvände från fångenskapen i Babylonien och Persien kallades till omvändelse genom att Lagen förelästes. Och folket grät över sin synd. Vi behöver ständigt leva av Guds ord. Gärna ska vi lära det utantill så att Guds Ande kan påminna oss om det.

Ett grundproblem i dag är att även om man vet vad Gud har sagt vill man inte lyda. Att lyda när det går emot den allmänna uppfattningen är ytterst obekvämt. Så var det också med det gammaltestamentliga gudsfolket. Därför måste Gud straffa dem så hårt. Vänner, låt oss be Gud om ett ödmjukt hjärta, så att vi lyssnar, lär och lyder det vi hör.

Så kort och dyr är nådatiden,
då vägen hem dig öppen står.
Snart är din bättringsdag förliden,
och snart din sista timme slår.
Så hör i dag Guds kärleks råd:
Tro som du är hans fria nåd!

(Axel B Svensson, SH 221)