Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Så lärde Jesus oss i bergspredikan, därifrån söndagens evangelietext för den tredje årgången är hämtad. Den femtonde söndagen efter Trefaldighet behandlar frågan under temat Den goda delen.

Vilket slags skatt samlar du på? Jesus säger att det finns två huvudslag av skatter: de jordiska, som rost och mal förstör och som tjuvar försöker stjäla, och de himmelska som ingen jordisk attack kommer åt att fördärva. Det förra slaget når man genom att tjäna mammon, medan det senare slaget hör samman med att tjäna Gud. Det går inte att tjäna båda.

Jesus fortsätter sin undervisning (Matt 6:25ff) med undervisning om den trygghet som Guds tjänare får vila i. Det avsnittet är en av första årgångens texter för den här söndagen. Den utmynnar i den sköna regel som är så enkel, men samtidigt så svår att verkligen ta till sig: Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också. Den himmelska skatten är så värdefull att den täpper till våra behov av jakten på jordiska skatter.

Israels barn hade lämnat köttgrytorna i Egypten och suckade över att de saknade mat och dryck. Då gav Gud dem ett konkret bevis på sin omsorg om dem (2 Mos 16). Han sände vaktlar som de kunde fånga och äta, och så lät han manna falla på marken så att det precis räckte för dagens måltider. Och dagen före sabbaten kom så mycket att det räckte för två dagar. Vilken omsorg!

Men trots sådana bevis fortsatte Israels barn att knorra. På samma sätt fortsätter vi att tro att det är vår egen möda som ska ge oss skatterna för detta liv. Och dessa skatter har blivit så dyrbara för oss att de hindrar oss att se och ta till vara de himmelska skatterna. Den allra största skatten, som vi ska låta Guds Ord påminna oss om var dag och var söndag, är att äga syndernas förlåtelse i Jesus Kristus. Den gör alla jordiska skatter små och obetydliga, och också denna tidens lidanden väger lätt i jämförelse.

Vilken lycka att ha allt i Jesus:
läkedom för alla hjärtats sår,
ingen synd som inte han förlåter,
ingen nöd som inte han förstår!
Om jag äger Jesus, endast Jesus,
och i hela världen intet mer,
o, så äger jag dock allt i honom,
han som nog och övernog mig ger!

(Anna Ölander)