Eftersom påsken infaller sent i år hinner vi med en femte söndag efter trettondagen innan förfastan inleds nästa söndag. Den första årgångens evangelietext är från Matt 13:24–30, liknelsen om ogräset och vetet. Här betonar Jesus att det inte är vår sak att räkna in frukten. Det som han sår ut genom Ordet kommer att tvingas leva tillsammans med ogräs, som djävulen sår ut i samma åker. Men det är Gud som på den sista dagen ska skilja ogräset från vetet.

Man hör ofta ett missförstånd om innebörden i denna text. När Jesus varnar för att under växtskedet försöka skilja ogräset från vetet har man uppfattat det vara fel att idka kyrkotukt, alltså att varna och utesluta uppenbara ogudaktiga från församlingens gemenskap, och att avskilja sig från en falsk andlig gemenskap. Att detta är ett missförstånd inser man om man jämför med Jesu undervisning i Matt 18:15ff och apostelns förmaning att dra sig ifrån dem som lär falskt, Rom 16:17f.

Också lärjungarna hade svårigheter att förstå vad Jesus menade. Det ser vi längre fram, utanför textavsnittet, när de bad honom förklara liknelsen. Där säger Jesus att det är Människosonen som sår den goda säden, rikets barn. Åkern är världen och fienden som sår ogräset är djävulen. Han varnar alltså för att rensa bort ogudaktiga människor ur världen, alltså att försöka skapa rena församlingar med hjälp av dödsstraff mot dem som verkar vara ”ogräs”. Ingen människa har förmågan att fullt skilja mellan rikets barn och djävulens barn, eftersom världen inrymmer hycklare som till det yttre bär samma kännetecken som rikets barn. Vi måste alltså leva tillsammans i denna värld både med ogudaktiga människor och med hycklare. På den yttersta dagen ska Gud göra det uppenbart vilka som är hans.

Vi har fått uppgiften att förkunna evangelium för allt skapat. Det gör vi genom att undervisa med lagen och evangeliet, samma budskap som också Jesus och hans apostlar predikade. Detta Ord ska vi låta rikligt bo hos oss med all sin vishet (Kol 2:16). Vi ska inte underlåta något enda ord som han har talat. Lagens skarpa ord ska ljuda, också Jesu allvarliga ord om det fruktansvärda som på den yttersta dagen ska drabba alla som förleder och gör orätt, när änglarna ska kasta dem i den brinnande ugnen (Matt 13:42). Att ta sådana ord i sin mun verkar för den moderna människan kränkande och kärlekslöst.

Men för att detta inte ska drabba oss och dem vi möter här i tiden ska vi flitigt verka för att Ordet rikligt ska sås ut. Jesus sade (Joh 12:47f):

Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen. Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen.

Följ och dela!