”Se, vi går upp till Jerusalem.” Det är fastlagssöndagens budskap i koncentrat. Vi står i beråd att inleda fastetiden, eller påskfastan, som inleds på Askonsdagen. Men först firar vi den tredje av förfastans söndagar, som i sin tur är den första av tre särskilda övergångsdagar, sedan gammalt kallade fastlagen. De ingår alltså inte i fastetiden. Snarare är detta dagar när man av gammalt har gottat sig i feta rätter innan själva fastan börjar. Den tradition vi märker mest av är fastlagsbullarna och fastlagstisdagens kälkåkning.
Numera söker en del kristna nya former av fasta, alltså att avstå något viktigt. Det kan gälla godsaker, men kan också vara annat än kroppslig fasta, som att bryta banden till sociala medier eller tv-tittande. Sådant kan vara hälsosamt och hjälpa oss att reflektera över vår egen livsstil i ljuset av hur Jesus levde, och begrunda vad hans kallelse att ta vårt kors på oss och följa honom har för betydelse i våra liv. Här bör vi också ställa oss frågan om vi som kristna lever så att hela vårt liv är ett vittnesbörd om Kristus, eller om vi har anpassat oss till ett liv i världen så att det inte längre är någon skillnad mellan oss och världens barn.
I evangelietexten från Luk 18:31–43 kombineras Jesu förutsägelse om vad som ska möta honom i Jerusalem med berättelsen om hur han möter en blind man och botar honom. Också vi, som dras med en andlig blindhet, behöver var dag under fastetiden göra den blindes bön till vår, liksom under alla andra dagar: ”Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!” Den rätta kristna fastan är att låta allt annat bli mindre än att se på Jesus och komma allt närmare honom.
Fastlagssöndagens episteltext från 1 Kor 13 brukar kallas ”kärlekens höga visa”. Den talar om en fullkomlig kärlek som vi kan ställa upp som mål för oss i vår vardag, men som egentligen förverkligas i Kristi kärlek till sin brud, sin församling. Det var den fullkomliga kärleken som ledde honom på vägen till Jerusalem, Guds kärleks offerväg, som temat är för fastlagssöndagen. Den kärleken är orsaken till att vi får kallas Guds barn och har blivit friköpta från synd, död och djävul.
Låt oss så styra våra steg mot Jerusalem med blickarna på honom som utlämnades för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull.
O min Jesus, vilken kärlek har du ej bevisat mig,
när du gav ditt liv i döden och för mig lät offra dig,
när du övergav din himmel där du hade allt så gott,
för att fattig och föraktad gå omkring och tjäna blott!
(Lina Sandell)
