Temat för den tredje söndagen efter Trefaldighet (fjärde efter pingst) är Guds förekommande nåd. De tre första söndagarna efter Trefaldighet beskriver alla hur Gud tar sig an de svaga och utstötta i motsats till dem som var trygga i sin egen rättfärdighet.

Först är det den fattige Lasarus, som kontrasteras mot den rike mannen. Sedan sänder Gud ut sina tjänare på gator och gränder för att samla fattiga och handikappade till sin fina fest, eftersom de som först var bjudna inte brydde sig om att komma. Och nu har vi två förlorade objekt: ett bortsprunget får och ett borttappat mynt. Genom att ställa det enda fåret i motsats till de 99 som inte behövde någon omvändelse riktar Jesus tydligt en udd mot sina opponenter, fariseerna och de skriftlärda, som föraktade Jesus för att han tog emot tullindrivare och syndare.

Nu är det inte bara två grupper av historiska människor som söndagens liknelser gäller. Budskapet är synnerligen aktuellt för oss en var. För Gud upplyser oss genom Jesaja att vi alla har sprungit bort som får och velat vandra vår egen väg. 

Det som kännetecknade Jesu motståndare, fariseerna och de skriftlärda, var att de förtröstade på sig själva. De var stolta över sin kunskap och sin förmenta rättfärdighet. Det är inte långsökt att tänka på dagens stolta människor som inte behöver Guds bud utan har skapat sig sin egen måttstock. Till den världsåskådningen hör inte begreppet synd. Men till vad behövs då en Frälsare?

Den som inte vet om Guds vrede över synden behöver ingen nåd. Men den som ser sin synd och vet att han är förlorad om inte Den gode Herden söker och finner honom har sin glädje i Guds förekommande nåd. Där finns den förlorades enda chans. Där finns den enda vägen ut ur snåren: på Herdens axlar.

Profeten Mika säger (Mika 7:18): Vem är en Gud som du, som förlåter skuld och inte tillräknar synd hos dem som är kvar av din arvedel? Han håller inte kvar sin vrede för evigt, för han har sin glädje i nåd.

Vi som blivit sökta och funna av Jesus vill också göra som kvinnan som samlade ihop sina grannar för att med dem glädjas över ett mynt som återfunnits. Vi ska ta emot alla i vår gemenskap som Jesus har funnit och glädjas tillsammans utan att fråga efter hur världen ser på dem eller hur de passar in. 

Han frågar ej om jag är värdig,
ty Kristus köpt mig med sitt blod
och gjort mig inför Gud rättfärdig
och renat mig i dopets flod
och valt och klätt mig till sin brud.
Och därför är han nu min Gud.

(Axel B Svensson)


Prenumerera på veckobrevet med betraktelse inför helgen och information om aktuell verksamhet!

Följ och dela!
error