Det är en gammal kyrklig tradition att det nya kyrkoåret inleds med Advent, beredelsen för vår Frälsares ankomst. Adventstiden är, med undantag för den festliga första söndagen, en botgöringstid. Under advent bereder vi oss för Jesu ankomst som människa i tiden, men vi tänker också på hans andra ankomst. Domsöndagstiden och adventsveckorna ligger nära varandra också i innehåll, inte bara i tid.

Den första söndagen i advent beskriver samma händelse som palmsöndagen: Jesus rider in i Jerusalem på en åsna, segerrik och rättfärdig. Den här söndagen utgör en upptakt till Frälsarens verksamhet under sin förnedrings tid, beskriven i Herrens halvår, från födelsen av jungfru och fram till dess att han tas upp till himlen och sedan sänder Anden. På motsvarande sätt utgör palmsöndagen upptakten till höjdpunkten under detta halvår: lidandesveckan, långfredagen och påskens jubel. Anden blir utsänd för att fortsätta att undervisa om Jesu gärningar och vägleda oss under växandets tid, Kyrkans halvår.

Det finns väl ingen tid på året då det kristna budskapet blivit mera förvanskat än den här tiden. Redan under domsöndagstiden firar man jul – inte för att hälsa Frälsaren välkommen, utan för att hylla vårt tids avgud: kommersialismen, alltså pengarna. Denna tendens har under de senaste åren kraftigt förstärkts av Black Friday-jippot som infaller precis före första advent, samtidigt som julens budskap nöts ut i förtid av olika julkonserter och musikönskemål i radions önske- och hälsningsprogram. Om någonsin är det just denna tid viktigt att vi som kristna tänker på aposteln Paulus allvarliga förmaning, grundad på vår Frälsares verk (Rom 12:2):

Anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.

Anpassa er inte! Här får vi citera orden från Lutherpsalmen: ”Vår egen kraft är här för svag.” Men liksom vår Herre och Mästare såg ut som en förlorare då han red in i Jerusalem på en åsna, och särskilt när han led under översteprästerna och Pilatus, så har vi tillgång till samma kraft mitt i vår svaghet. Det var dock kungen som kom. Hans kraft ska göra det, inte vår egen. Och den kraften vill han ge oss genom sitt Ord.

Ägna därför denna adventstid, och hela det kommande året, åt att låta detta dyrbara Ord flöda i våra liv och ge kraft i vår svaghet!

O du som Sion vårdar,
sänd över oss din Ande ned.
I dina helga gårdar
oss till din ankomst oss bered.

(P Nilsson, psb 10)


Prenumerera på Veckobrev från S:t Johannes!

Följ och dela!
error