Fastlagssöndagen är den sista söndagen före fastetiden, som inleds på askonsdagen i nästa vecka. De tre dagarna som föregår fastan brukar kallas fastlagen. Ordet kommer från lågtyskans vastelavent som betyder fasteafton. Vi firar alltså en tre dagar lång “afton” inför fastetiden (fastlagssöndagen, blå måndagen, eller i Svenskfinland ibland kallad mulimåndag, och fettisdagen).

Med orden i evangeliet för första årgången Se, vi går upp till Jerusalem (Luk 18:31) riktar vi in oss på att följa Jesus på hans vandring mot lidande, död och uppståndelse, för att allt ska fullbordas. I andra årgångens evangelium (Joh 12:25-33, som vi läser i år) förutsäger Jesus höjdpunkten av sitt lidande med orden: Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut.

Det var därför Jesus kom till jorden. Han skulle döma djävulen och ta ifrån honom hans makt över döden (Hebr 2:14). Det kunde han göra, eftersom han är sann Gud. Trots sin mänskliga skepnad behöll han under sitt jordeliv sin gudomlighet, även om han inte visade den annat än glimtvis. Han måste bli som en av oss för att som oskyldig ta på sig straffet för vår synd. Som ren och helig kunde han tillräkna oss sin helighet.

Om det här undervisar Paulus i episteltexten från 1 Tim 2. Där kallas Jesus en medlare, en människa, vilket har förvirrat en del teologer och bibelläsare. De har inte kunnat förstå hur det går ihop med det som aposteln säger strax innan, när han skriver Gud, vår Frälsare. Läran om Jesus Kristus som både sann Gud och sann människa är ett mysterium för vårt förnuft. Vi kan inte fatta hur den Allsmäktige låter sig födas som ett litet barn och bli helt beroende av en mänsklig mor. Vi kan inte fatta hur Gud dör på korset och hur hans blod offras för oss. Vi kan bara tillbe honom och förundras över att han gjorde det.

Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Därför vill han ha både dig och mig hem till sig när hans dag har kommit. Och inte bara oss. Han vill samla alla till sig. Därför kallar han oss till sina tjänare.

Se, vi går upp till Jerusalem,
till staden den evigt klara.
Oss Frälsaren sagt att där han är,
där skall vi med honom vara. 

(P Nilsson, psb 59)