Några män hade hittat en möjlighet att pröva om Jesus var en riktig jude, en som brydde sig om den rättfärdighet som Mose lag föreskrev. De hade tagit en kvinna på bar gärning när hon bedrev otukt. Mannen lät de gå, det var kvinnan som de nu skulle använda för att pröva Jesus. Men Jesus tar bildlikt talat upp en spegel och låter dem se in i sina egna hjärtan.

Berättelsen om äktenskapsbryterskan inför Jesus i Joh 8:1–11 är evangelietext för den kommande söndagen, den fjärde efter Trefaldighet. Den spegel som Jesus använder är: Den som är utan synd ska kasta den första stenen. De judiska ledarna ansåg att kvinnan var en större syndare än de, som enligt dem själva levde rättfärdigt enligt Mose lag. Men när de såg sig i spegeln började de inse att den rättfärdigheten inte höll. En efter en lommade de iväg.

Har ingen dömt dig? frågar Jesus kvinnan. Och hon svarar: Nej, Herre. Så kommer det befriande budskapet: Inte heller jag dömer dig. Här talar barmhärtigheten. Hur kunde han säga så? Jo, för att han själv skulle ta det dödsstraff som enligt Mose lag borde ha drabbat kvinnan, likaväl som varenda en av oss. Det som han nu gav kvinnan i utbyte var ett nytt liv, förlåtelse utan villkor och frihet från slaveriet under synden. Det samma har han gett dig och mig.

Men rättfärdigheten då? Ställer inte Jesus några krav alls? Godkänner han att man lever i uppenbar synd? Jesus avslutade med en förmaning: Gå, och synda nu inte mer!  Avsåg han att kvinnan nu borde bli syndfri?

För några veckor sedan stannade vi i predikan inför skillnaden mellan att leva i synd, som när man utför ett hantverk, och att synda, eller falla i synd som när man drabbas av tandvärk. Ingen människa är syndfri. Det har bara funnits en som levt utan synd: Jesus. Men han vill inte att vi ska ägna oss åt synd. Gud har inte kallat oss till orenhet utan till ett liv i helgelse, skriver Paulus (1 Tess 4:7).

Förmaningarna till ett kristligt liv utgår från att vi har sett Jesus och hans fullbordade försoningsgärning för oss. Kvinnan hade mött Jesus. Nu kunde hon börja ett nytt liv, utan att ägna sig åt synd som tidigare.

Jag är ej mer min egen, jag hör min Jesus till.
Han har mig köpt med blodet, och hans jag vara vill.
Han gått för mig i döden och lagt min synd på sig.
O, skulle jag ej älska den så har älskat mig?

(Lina Sandell)

Följ och dela!