Vi står inför en dubbelhelg: På lördag firar vi Alla helgons dag men samtidigt också reformationens egentliga minnesdag, 31 oktober. Det betyder att vi på lördagen egentligen har två firningsämnen. (Halloween som lyfts fram i världsliga sammanhang borde vi inte ens nämna, utan motarbeta som ett hedniskt påfund.)

Helgondyrkan förknippar vi främst med den romersk-katolska kyrkan, men även med de östliga ortodoxa kyrkorna. Den romerska kyrkan tillämpar en lång process när man förklarar någon vara ett helgon. Ett helgon är alltså i den meningen en person som har stora förtjänster att visa upp. Därför tillber man helgonen och ber om deras förböner. Mot detta hävdade reformatorerna att ingen människa ska tillbes. Ingen människa har något att berömma sig av inför Gud. Ändå förklarar Bibeln att det finns människor som är heliga. Paulus skriver i 1 Kor 6:11:

Ni har tvättats rena, ni har blivit helgade, ni har förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn och i vår Guds Ande.

Helig betyder avskild. Som kristna är vi avskilda att leva i Jesu efterföljd även om vi lever i världen precis som andra. Det syns ingen gloria ovanför en kristens huvud. Paulus undervisar att det inte finns någon skillnad mellan människor som skulle göra att vissa skulle anses värdiga att kallas heliga. Alla har syndat och saknar härligheten från Gud (Rom 3:23). Här är det ingen skillnad. Likaså är det inget som beror på människor att få kallas helig och salig i Kristus: och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus. Äretiteln helgon ges av nåd till dem som tror på Jesus.

Det var detta villkorslösa evangelium som Martin Luther återupptäckte. Och den upptäckten ska vi slå vakt om. Det är för Jesu skull som vi från denna jämmerdal ser fram emot den himmelska fröjden när vi ska få samlas kring Guds tron och förenas med alla dem som somnat i tron på Frälsaren. Där ska vi lovsjunga Gud och Lammet, som offrade sig för att vi skulle få vara hans i evighet.

Carl Olof Rosenius förstod denna sanning när han diktade psalmen Ängsliga hjärta, upp ur din dvala. Han fann det förunderligt att helgonen går omkring suckande i sin svaghet, och inte ser sin höghet. På Alla helgons dag minns vi våra kära som dött i tron. Men vi får också glädjas över rätten att genom dopet och tron få tillhöra skaran av dem som helgats och tvättats rena från sina synder i Kristus. Inför tronen ska det visa sig att skaran är stor, även om vi här tycker oss vara få.

O vilka under helgonen äro:
leva i salighet, sucka så tungt,
äro så höga, se det så föga,
bo i Guds borg, men ha sällan det lugnt.


Veckans bön

Käre himmelske Far! Tack för att du gett oss evangeliet som uppenbarar för oss vägen till himlen. Tack för att du inte frågat efter mina meriter när du döpt mig och gett mig ärenamnet helgon i tron på Jesus. Bevara mig i tron. Ge mig glädje och frimodighet att vittna om din kärlek så att också mina nära och kära får samlas hos dig den dag när du kallar oss. I Jesu namn, amen.