Kommentera

Det himmelska brödet

Detalj från Virpi Viitalas tavla Brödundret.

Midfastosöndagen kallas också brödsöndagen. Dess huvudtema, som är hämtat från första årgångens evangelium, är mättandet av de fem tusen männen. Den tredje årgångens evangelietext (Joh 6:48–57) innehåller Jesu undervisning om det himmelska, levande brödet, som är hans kött och som han har gett för att världen ska leva. Många av hans åhörare reagerade hårt på detta. Senare berättas att många av hans lärjungar drog sig bort från hans gemenskap.

Visst måste det ha varit underligt att höra Jesus, en levande människa som stod mitt ibland dem, säga att hans kött är verklig mat och hans blod verklig dryck. För dem som lyssnade till Jesu undervisning var det ett starkt och klart bildspråk: det heliga Ordet som Jesus undervisade, med utgångspunkt i mannat i öknen och brödundret, var en undervisning om hur tron tar emot Jesu ord.

Löftet som han uttalade var klart: Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. Tidigare hade han sagt: Den som tror har evigt liv (Joh 6:47). Det ord som Jesus talade var det himmelska brödet, det som gav liv åt dem som åt det, alltså tog emot det i tro. Det var därför som han också kunde säga att den som inte äter Människosonens kött och dricker hans blod inte har liv i sig. Den som inte tror är andligt död.

Den förebild som i Gamla testamentet hade getts av det himmelska brödet var högst konkret: det var det himmelska mannat som ökenvandrarna försågs med varje dag. Det var ändå bara en bild. Det verkliga mannat var det löfte som Gud hade gett om den kommande Frälsaren. De som lyssnade till Jesus i Kapernaums synagoga hade det verkliga mannat ibland sig, i kött och blod.

I ännu större mått har också vi det brödet ibland oss när vi lyssnar till Guds ord. Nu hör vi om det som är fullbordat, inte bara om det som skulle komma. Som kristna har vi dessutom möjlighet att på ett konkret sätt få äta Jesu sanna kött och blod när vi firar nattvard. Det får vi ta emot till andlig välsignelse i kraft av hans ord.

Nu vill han mig förkunna sitt dyra löftes ord,
nu vill han åt mig giva en plats vid nådens bord.
Han själv vill hos mig vara, det sanna livets bröd,
min kropp och själ bevara ifrån en evig död.

(C G Kern, Z Topelius, psb 220)