Då vi tänker på förvaltning går våra tankar närmast till ansvar och förpliktelser. Hur kan vi förena glädje med ett sådant uppdrag? När det gäller jordiskt förvaltarskap motiveras ett tungt ansvar med en god lön, för annars hittar man sällan personer som är villiga att bära ett sådant ansvar. Hur motiverar Gud sina förvaltare?
Jesus talar om trohet i det lilla och om den sanna rikedomen (Luk 16:10–15). Han talar om två slags förvaltarskap och om två herrar. Tjänar vi mammon har vi kanske en chans att komma över jordiska rikedomar, men vad ger Gud oss för rikedomar om vi väljer att tjäna honom? Jesus själv gick omkring fattig, utan egentligt hem och i yttre mening som en tiggare, beroende av andras välvilja. Några tänker därför att det så som vi också kan vinna Guds rikedomar.
När fariseerna hörde Jesus tala om detta hånade de honom. De älskade pengar. Men då gav Jesus dem en himmelsk regel: Det som står högt i människors ögon är avskyvärt inför Gud. Det som fariseerna jagade efter är det samma som de flesta av människorna i vår tid jagar efter: pengar och jordisk ära. Jesus lovar inte jordisk rikedom, inte heller jordisk ära. Nej, vi kommer som han att drabbas av världens hat och vanära. Men när det gäller vårt jordiska liv lovar han att försörja oss så att vi har tillräckligt.
En rikedom av helt annat slag ger oss psalmisten i en underbar hyllning till Guds ord (Ps 119:103f): Vad ljuvligt ditt ord är på min tunga, sötare än honung i min mun! Av dina befallningar får jag förstånd, därför hatar jag lögnens alla vägar. Guds ord är den rikedom som vi fått att förvalta. Av det får vi förstånd, en egenskap som utmärker en god förvaltare. Men av Guds ord får vi också den största glädjen som finns att hämta på denna ord: glädjen att känna Jesus, vår Frälsare, vår trygghet, vårt livs grund.
Det är Ordet om Kristus som är det stora vi fått att förvalta. Det som för världen är en dårskap är vår största skatt. Därför är vår bön att vi ska få del av den glädje som psalmisten uttrycker: Vad jag älskar din undervisning! Hela dagen begrundar jag den.
Det kära ord, det enkla ord,
hur kan vi det förgäta?
Var finns en visdom på vår jord
som sig därmed kan mäta?
Var ger oss världen sådan grund,
där vi vårt liv kan bygga,
som ordet ur Guds egen mun,
det eviga och trygga?
(J.L. Runeberg)
