Molnen hopar sig mörkare än på länge när Finland den 6 december firar minnet av självständighetsförklaringen 1917. Otryggheten och oron för framtiden hotar att växa sig allt starkare. Landets högsta ledning samlas till gudstjänst för att be: ”Bevara Gud vårt fosterland!” Samtidigt faller bomberna över ett grannland som makthungriga män vill tvinga till underkastelse med våld. Är friheten värd uppoffringarna? frågar man.
Vad är då sann frihet? En bibeltext som läses både i självständighetsdagens gudstjänst och på reformationsdagen finns i Joh 8:31f, där Jesus säger: ”Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar. Ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”
Den här utsagan väckte judarnas vrede: Hur kan du säga att vi ska bli fria, vi som är Abrahams barn och aldrig har varit slavar under någon? De hade nog glömt tiden när Israel var slavar i Egypten. Men ännu värre var att de hade missat sanningen om det andliga slaveriet under synden. Jesus gav besked: ”Var och en som ägnar sig åt synd är syndens slav.”
Även i våra utåt sett fria länder är syndens makt stor. Samma människor som samlas för att tacka Gud för vår yttre frihet har stiftat lagar som upphöjer synd till ett normaltillstånd. Den biskop som fått uppdraget att predika – inför landets överhet och hundratals tusen åhörare via TV – är själv delaktig i beslut som uppenbart strider mot Guds ord, dessutom bunden av krav på politisk korrekthet, och kan därför inte nämna synden vid dess rätta namn. Det som borde förkunnas är lagens ord till spegel för predikant och åhörare: “Ni har djävulen till far och vill följa er fars begär.”
Vårt folk, liksom dess ledare, behöver höra adventstidens maning: Omvänd er! Den andra söndagen i advent visar framåt mot Jesu andra ankomst. Är vi beredda att möta honom? Vi behöver, med psalmförfattarens ord, öppna vårt hjärta i bön och bot. Och vi behöver lyssna till Jesus, som ger den sanna friheten. Där den finns övervinns rädsla och oro för framtiden. För om vi har Jesus är framtiden ljus, oberoende av hur vi har det med den yttre friheten.
Så tar jag blott en dag i sänder
och fruktar ej morgon som gryr.
Min framtid är lagd i hans händer
som jorden och himmelen styr.
När sedan för alltid min sol sjunker ner,
jag vaknar en morgon i himlen och ser
blott Jesus, min Jesus.
Blott Jesus, min Jesus
i himlen för evigt jag ser.
(E Bergquist)
Bön: Käre Jesus! Sänd rätta profeter som bereder vägen för dig genom att frimodigt predika lag och evangelium. Öppna mina ögon för den verkliga tryggheten inför din återkomst och hjälp mig att förmedla den till andra, i ditt eget namn. Amen.
