Kyndelsmässodagen är den sista högtiden som har anknytning till jul och därför också en festdag på tröskeln till fastetiden. Det är nu ungefär 40 dagar sedan Jesus föddes. Enligt Mose lag skulle föräldrarna 40 dagar efter att den förstfödde sonen hade fötts gå till templet för att bära fram ett lösenoffer, eftersom allt förstfött tillhörde Herren från födseln. I fråga om fattiga föräldrar gällde det ett par duvor. Då blev också modern förklarad rituellt ren.
Denna sed tillhörde det gamla förbundet, vilket Jesus föddes in i och skulle uppfylla allt. Bestämmelserna om offer uppfyllde han i sin död för världen. Han löste oss en gång för alla från de krav som lagen ställde, samtidigt som han gav oss sin rättfärdighet som vi blir klädda i genom dopet och tron. Vårt firningsämne är nu att Jesus är uppenbarad som Guds Son, vilket de gamla som mötte det lilla barnet och hans föräldrar i templet var vittnen om.
Den här tiden på året börjar vi på allvar märka att ljuset återvänder till vår nord. Det är därför lämpligt att vi också firar ljuset, som har kommit till oss i Kristus. Helgens namn betyder ”ljushögtid”. I evangelietexten för den tredje årgången (Joh 12:35–36) talar Jesus om sig själv som ljuset som ska lysa upp mörkret i världen.
Den söndag som i år faller bort ur den vanliga kyrkoårskalendern är Sexagesima eller andra söndagen före fastetiden, Ordets söndag. Guds Ord är ett ljus på vår stig, vilket också det understryker ljuset som tema.
I sitt första brev förmanar Johannes oss att vandra i ljuset och inte i mörkret. Det går inte att kombinera ett liv som slav under synden med Jesu gemenskap. Men däremot ger det en stor välsignelse att vandra i ljuset tillsammans med Jesus, för då ”har vi gemenskap med varandra och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd.” Låt oss därför fira Kyndelsmässodagen med glädje och lovsång!
