Midsommarhögtiden är en kontrasternas högtid. Midsommardagen är Johannes Döparens dag, han som kom med den stränga lagförkunnelsen men också med en rätt riktningsvisare: Se Guds Lamm som tar bort världens synd! Även om dagens tema talar om ljuset är den tredje årgångens evangelietext präglad av mörker och ondska: Johannes Döparen är i fängelse för sin frimodiga predikan mot furstens synd, och högmod och hat bringar honom om livet.

Söndagen efter midsommardagen har vi valt att fira med Skapelsen som tema. Skapelsens söndag kan enligt folkkyrkans nya handbok placeras in under tiden maj–augusti och behandlar då ansvaret för skapelsen. Våra texter betonar den allsmäktige Skaparens underbara verk som vi njuter av i naturen denna härliga årstid.

Episteltexten från Hebr 11:3 konstaterar en grundläggande sanning: Genom tron förstår vi att universum har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.

Denna sanning motsägs ivrigt av den tro som framförs som ett faktum i dagens samhälle, i skolor, vetenskapscentra och massmedia: att det är en blind slump som frambringat den underbara skapelsen, där människan är jämställd med djuren. Det är ingalunda så att vetenskap står mot tro. Denna ateistiska vetenskapssyn är också en tro: tron på att det inte finns någon Skapare. Och om han finns verkar han genom de mekanismer som den ateistiska tron ställt upp som grundprinciper.

Gud sände sitt ljus till oss i Ordet. Låt oss inte glömma det under sommarens semestertider utan låta det lysa upp, både med lagens allvar som Johannes Döparen gjorde, och med att se och tro på Jesus, Ordet som blev kött och som var människornas ljus.

Du i honom har hopp
att en gång flytta opp
till det härliga land ovan skynd.
Där är sommarn, min vän,
mycket skönare än
den här nere sig ter för din syn.

(Johannes Bäck, SH 464)