Kyndelsmässodagen firas till minne av att det lilla Jesusbarnet bars fram i templet 40 dagar efter hans födelse. Själva namnet kommer av det gamla namnet kyndel, som betyder ljus eller bloss. Ordet finns också i engelskan (candle) och finskan (kynttilä). Det är en gammal tradition att fira dagen som ljusmässa och i delar av kristenheten talar man om Marias ljusmässa. Dagen kallas också Jungfru Marie kyrkogångsdag. 

Ljuset ingår också i den andra delen av evangelietexten (Luk 2:22–32) som berättar om den gamle Simeon och hans lovsång till Jesusbarnet: Mina ögon har sett din frälsning som du har berett inför alla folk: ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel.

Våra tankar går till Gamla testamentets julevangelium (Jes 9) där profeten beskriver det ljus som ska upplysa hednafolkens Galileen: Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram.

Det lilla hjälplösa barnet, den förstfödde sonen, som bärs fram i templet ska nu genom de fattigas offer av två fåglar lösköpas som ställföreträdaren för syndiga människor. Han föddes av kvinna och skulle ställas under lagen för att vi skulle få söners rätt (Gal 4:4). Därför måste Mose lag fullgöras till punkt och pricka.

Att kyndelsmässodagen infaller den tid på året när vi i den mörka Norden börjar se allt mera av solens ljus är för oss en påminnelse om att Gud uppenbarar sitt eviga ljus genom sin Son. Låt oss med glädje ta emot det ljuset, som genom tron ger oss en plats bland de heliga och ett hopp om att det eviga ljuset en dag för alltid ska besegra den här tidens mörker!

Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.
Han avvände vårt elände för all tid och evighet.
I hans seger nu vi äger ljus och frid och salighet.

(V Fortunatus, S A Forsius, psb 90)

Följ och dela!