När vi har mött vår älskande himmelske Far då han skyndar emot sin förlorade son för att visa honom sin förlåtelse för allt ont han har gjort, ska vi nu ställa oss frågan hur vi tagit emot evangeliet. Hur ser vi på vår nästa? Räknar vi oss förmer, så att vi dömer vår nästa för de små fel vi upptäcker och som vi gärna förstorar upp?

Texterna för den fjärde söndagen efter Trefaldighet handlar om dömande. Den andra årgångens evangelietext berättar om hur Jesus bemötte den kvinna som hade beslagits med äktenskapsbrott. Hon stod inför ett antal dömande män, men Jesus vände deras domsspegel mot dem själva så att de tyst lomade iväg, en efter en. Sedan uttalade han de befriande orden: ”Inte heller jag dömer dig. Gå, och synda nu inte mer!”

Hur kunde Jesus låta henne gå, fast hon hade syndat? Därför att domen föll över honom själv. Han trädde in i syndares ställe. Så blev syndarna fria.

Men syndarna skulle inte fortsätta att synda. De som kommit till Jesus och i honom fått se frälsningen från domen, de skulle nu fortsätta i frihet både från domen och synden. De skulle inte längre ställa sina kroppar i syndens tjänst. De skulle tjäna sin Herre, inte djävulen och hans anhang. Därför får vi denna söndag anvisningar hur vi ska handla så att vi ger våra medmänniskor en återspegling av Jesu kärlek. Då lär vi oss att vi inte har någon orsak att döma vår medmänniska.

Låt oss lära mer av Herrens Ord hur vi ska återspegla denna kärlek!